Vad händer i glappet mellan 40-talistiska karriärister och talangfulla 90-talister?

Vem kommer att hålla 90-talisterna i handen och sörja för underhållningen efter en omtumlande dag på jobbet? Är det en egendesignad robot och för stundens sinnesstämning vald hologram. Eller något helt annat i cyberrymdens oändliga värld? Och förresten vem bryr sig om det är dag eller natt eller när arbete går över I fritid? För i vår globala värld samverkar vi med allt och alla dag som natt! Möjligheterna är oändliga för den som vill interagera i morgondagens nätverk! En sanning inte långt bort men fjärran långt ifrån tidigare generationers verklighet. Att värderingar och referensramar skiljer äldre och yngre generationer åt är kanske ett första steg att notera och med det behovet av förståelse för olikheterna och vad det kan leda till. 40-talistgenerationen har lärt sig att nå framgång med hårt arbete redan från tidig skolålder vilket känns mer främmande för 90-talisterna. Enligt trendforskaren Peter Majanen rankar 90-talisterna talang högre än hårt arbete och kunskap. Att de vill nå framgång står klart men inte till samma pris (läs slit) som sina förfäder. Samarbete med andra talanger i nätverk är viktigt för svenska 90-talister men att underordna sig en chef är inte deras melodi. Peter Majanen beskriver dem också som förändringsbenägna, materiellt men också andligt intresserade med stort entreprenöriellt driv. Utvecklingen av robotar välkomnar de som ett positivt inslag i hopp om att det ska underlätta deras liv. Med Peter Majanens beskrivning av 90-talisterna och äldre generationers något motstridiga värderingar har vi en delikat uppgift fram för oss. Det är hög tid att skapa system och kreativa mötesplatser som möjliggör korsbefruktning av ny och gammal kunskap. Ett som är säkert, är att vi äldre succesivt måste släppa kommandot! Vi kommer aldrig att kunna “bossa” oss fram till framgångsrik utveckling. Modellen måste istället vara att på ett pedagogiskt sätt få “generation förstår och kan allt själv” att ta till sig erfarenhet och kunskap som de faktiskt inte har och att vi själva, passionerat tar till oss av ”ny” kunskap. Spännande vore att ta del av hur svenskt näringsliv anpassar sitt ledarskap för att möta denna generation. Hur har exempelvis fackklubbarna förberett sig för att möta den stora skara entreprenörer vars tyngsta bagage är sin egen talang avsaknade av både chefer och anställningsvillkor? Blir fackets uppgift att skapa regelverk som skyddar entreprenörer mot andra entreprenörer? Blir det Svenska kyrkan eller frikyrkorna som fångar upp den yngre generationens andlighet? Eller skapar de sina egna nischade centra där de tillgodoser sina andliga behov? Kanske blir det alltmer viktigt att hålla ihop familjen som en trygg plattform mot bakgrund av ”skilsmässogenerationen” som flackat mellan olika hem under sin uppväxt? Kan man då tänka sig att generationsboende åter blir en succé? I MiG kan vi lova att jobba för ett nätverk i ständig förändring med aktuell kunskap och spännande människor. Det är dag vi sörjer för morgondagens nätverk så att ligga nöjd på latsidan är inte att tänka på. Kom gärna med tips på hur vi kan bli bättre på att skapa kreativa mötesplatser som möjliggör korsbefruktning av ny och gammal kunskap. Kristina Cohn Linde Vd, Marknadsföreningen i Göteborg